Forskning om handledning, kompetensutveckling och stöd för personer
som arbetar med psykologisk behandling och terapi
Sven Alfonsson
30 sep. 2024
Vissa terapeuter har nettonegativa effekter, dvs. i genomsnitt mår patienter som träffar dessa terapeuter sämre efter behandling än innan. För att kunna höja kompetensen hos behandlare behöver vi identifiera vilka beteenden som har varit framträdande hos terapeuter vars patienter upplevt att behandlingen inte har fungerat. Med avstamp i vår tidigare intervjustudie på samma tema gjorde vi här en kvantitativ studie för att kunna rangordna hur vanliga olika negativa terapeutbeteenden är.
I vår intervjustudie på samma tema träffade vi 24 patienter och frågade dem vilka terapeutbeteenden de upplevde var negativa. Analysen identifierade 4 övergripande kategorier med totalt 13 underkategorier. I den här studien tog vi dessa 13 kategorier och samlade in enkätdata från totalt 736 patienter som hade gått i terapi och upplevt den som negativ.
Nedan redovisas kategorierna av beteenden. Procentsatsen anger hur stor andel av patienterna som hade upplevt beteendet:
Undermålig bedömning/förståelse (86 %)
Oflexibel (72 %)
Undermålig kunskap (70 %)
Dålig interpersonell "match" (69 %)
Ostrukturerad (61 %)
För passiv (52 %)
Oprofessionell (51 %)
Oengagerad (47 %)
Oempatisk (42 %)
Icke-transparent (38 %)
Osäker (37 %)
För informell (23 %)
Bröt sekretess (17 %)
Vi lät även patienterna att skriva in ytterligare beteenden om de upplevde att något saknades i listan ovan. Efter en analys av fritextsvaren kunde vi identifiera ytterligare fyra vanliga beteenden: att avsluta behandlingen i förtid, opassande sexuella beteenden eller kommentarer, användandet av icke evidensbaserade interventioner och dominanta beteenden.
Psykologisk behandling är speciell i den mening att det ofta sker bakom stängda dörrar och det finns idag inga ordentligt implementerade system för kvalitetsgranskning av utövare. Det här är problematiskt ur flera synvinklar, framförallt gällande patientsäkerhet. Den här studien bidrar till fältet i att identifiera de vanligast förekommande terapeutbeteenden som patienter upplever som negativa. Vissa av beteendena, t. ex. att bryta sekretessen eller vara oempatisk, är direkt olämpliga och vi behöver hitta metoder för att säkerställa att de inte uppstår, medan ansvaret för andra, så som undermålig bedömning/kunskap, att vara oflexibel och ostrukturerad ligger hos universitet, utbildare och handledare. Här behöver vi en gemensam agenda för hur vi kan utveckla kompetensutvecklande insatser som i slutändan reducerar risken för negativa terapieffekter.